Varför kan inte min hjärna lyssna till min kropp?? Jag har sedan i fredags varit i djävulensklor asså det vita sockrets djup.

Jag vill inte, min kropp mår inte bra och har en slags inre antabus effekt ... varje gång jag hetsäter som igår tex så spottar kroppen ut alltihop av sig själv morgonen efter och jag har världens ångest och lovar min kropp att inte göra så mera och att i morgon är det slut på sockerruset.

Jag mår som bäst när jag tränar och äter hälsosamt .. jag betalar 1000 kr i månaden för att lära mig att ändra mina vanor varför hjälper inte det???

Vid dessa tillfällen låser jag in mig själv i mitt hus och tycker synd om mig själv .. jag äter av alla slags känslor om jag är glad, ledsen, sur eller depprimerad så har jag alltid gjort sedan jag varit liten.

Varför har inte jag en starkare vilja att lyckas? var finns min drivkraft? är det så att jag alltid behöver någon som pushar på och berömmer mig??

jag startar bra på allt jag företar mig men någonstans i mitten så tappar jag kraften och bara lägger av ... har svårt att slutföra saker och går saker eller känslor inte på räls så händer inte mycket mer jag lägger ner.

nu kom jag in på en annan sida av mig som jag kämpar med mina känslor, ibland undrar jag om jag har några överhuvudtaget!!!! Jag kan bli förälskad och kär men sen när mina känslor är besvarade så lägger jag ner ,, men skulle det vara motsatsen att de inte är det då blir jag helt förstörd och kan inte släppa taget om den känslan. Om det skulle hända min familj något min närmsta så är jag jättekänslig och kan gråta och inte prata om mina känslor .. stopp !!! Jag tror jag behåller något för mig själv börjar bli lite för privat nu känner jag.

ha en skön måndag